Krakow del 2

101201

Två utflykter hann vi med i Polen, den obligatoriska till Auschwitz-Birkenau och en till en gammal saltgruva vars namn jag inte vågar mig på att stava. De polska vägarna är inte världens bästa och jag lyckades skaffa mig en sittplats längst fram i lilla bussen. Jag lider tyvärr av åksjuka och vet av erfarenhet att det är bästa receptet att sitta långt fram så man kan se vägen hela tiden.

I alla fall. Turen i gruvan var 2 timmar lång och vi var som lägst på 130 meter under jorden. Parallellt med att bryta salt har arbetarna under hundratals år skapat konstverk, stora salar med utsmyckning som kristallkronor, andaktsrum m m. Helt fantastiskt var det att strosa runt, eller snarare kapplöpning för att hänga med guidens takt. Allt smakade salt sades det och jag testade på taket på ett ställe och det stämde.

Turen till Auschwitz krävde lite mer mental förberedelse men det var det värt. Vädret var rätt, fuktigt och dimmigt så det var inte svårt att komma i en depressiv stämning. Även här tog guidningen 2 timmar och sedan ytterligare någon timme på det närbelägna lägret Birkenau. Det var mycket siffror och statistik att ta till sig och även om vi inte är helt okunniga och ganska pålästa om kriget och dess fasor är det en helt annan sak att stå där i verkligheten och se t ex högarna av tandborstar som offren tvingats lämna bakom sig. Det blev mycket på en gång och vi kunde verkligen inte ta oss allt.

Vi passade på att äta gott och gick på restauranger som speglade olika kulturer. Vi åt georgiskt, judisk och polskt såklart. Ingen pizza eller hamburgare så långt ögat kunde se.



Saltstaty av gruvarbetare


Kristallkrona av salt



Auschwitz



Tomma kanistrar som innehållit gift till gaskamrarna



Resväskor från lägrets offer



Judisk restaurang

Krakow, del 1

101128

Vi tillbringade några fina dagar i den gamla polska staden Krakow. Endast en dryg timmes resa från Kastrup och dit har vi bara två timmar med tåg ju, så ingen jetlag precis. Det är något med Europas gamla städer som lockar och drar mig. Krakow motsvarade alla förväntningar och Polen överträffade dem. Äntligen ett land där det är billigare i än i Sverige, trevliga människor med mycket god engelskakunskap, mycket att se och välbevarade gamla miljöer. Det är heller inte så dumt att resa i november. Dagarna är visserligen kortare men är man inte väderberoende så spelar det inte så stor roll. De flesta turisterna var någon annanstans och det var vi glada för. Inga köer till sevärdheter, ingen trängsel bara att promenera runt och ta för sig.

Förutom två utflykter, den självklara till Auschwitz och en till en saltgruva (återkommer i senare blogginlägg) hann vi med att genomströva stan, äta gott, gå på barockkonsert i en liten bijou till kyrka med grundmurar från 1000-talet, shoppa och ta det lugnt. Två böcker hade jag som reslitteratur och bägge blev utlästa; Torgny Lindgrens "Hummelhonung" och Ernst Brunners "Hornsgatan".

Slottet var ett självskrivet besöksmål för mig. Inget av den ursprungliga inredningen finns kvar men Vasavapnet och den svenska anknytningen fanns och Sigismunds arbetsrum. Guiden kunde sin sak så det var ändå roligt att ha varit här. Krakow har i många hundra år varit ett kulturellt centra.



Stora Torget i Krakow


Spännande konst


Vilken underbar bokhylla i gatubilden


Slottet Wavel


Härlig skyltning på liten yta

Shoppingresa till Värnamo

100821

Min kära väninna och granne Karin bjöd med mig på en shoppingtur till Värnamo. Aldrig hade jag väl trott att det fanns så många affärer där så att vi blev sysselsatta en hel dag. En massa fynd gjorde vi också och hade trevligt. En riktig tjejdag. Halvvägs hemma, i Alvesta, stannade vi till och fortsatte shoppa.

Det viktigaste med veckan var ändå att jag började jobba efter semester. Att jag var rysligt ringrostig i måndags visar väl bara att jag verkligen kopplat av och haft semester.

16 augusti är en stor dag i varje jägares kalender. Då börjar pürschjakten på råbock. Maken, svågern och jag tog varsitt pass på kvällen och satt i ömsom regn och ömsom sol och njöt av naturen. Inga rådjur kom tilll mig men däremot hade jag sällskap i närmare en timme av en älg som klev omkring i kanten av "mitt" hygge och smååt. Han fattade aldrig att jag var där och därför blev det en fin stund på bara 40-50 meters håll. DET är en naturupplevelse som heter duga.

Jag har fått blåbär från mer än en snäll granne och njuter verkligen. Allt smaskar vi inte i oss utan fryser in en hel del också. Förutom björnbär gillar jag blåbär mest av alla bär.

Det har blivit en del påtande i trädgården också. En ny rabatt ska jag anlägga och en annan ska läggas igen. Växterna från den måste flyttas någon annanstans. Det är ständig rundgång och planerande och det är jätteroligt. Vi har nu avnjutit gurka, tomat, broccoli, rödlöd, mangold, rödbetor och sallad från egen odling. Inte alls dumt. Jag förväller och fryser in eller torkar för vintern.


Lunch på Café Snipen


Vid bron över Lagan


Storgatsbacken, Ströget i Värnamo

Fyra landskap på sju dagar

100807

Vi började hos släkten i Halmstad. Det blev grillat på kvällen och en promenad i omgivningarna där vi tittade på Prins Bertils forna sommarstuga. Den ser ganska förfallen ut nu tyvärr. Nästa anhalt var Göteborg och väl där kan man inte missa Liseberg. Blir man någonsin för gammal för att roas där? God mat, underhållning av Karl-Einar Häckner och många spelrundor på chokladhjulet. En attraktion åkte vi, Kållerado tror jag den hette. Det är en slags variant på forsränning.

En av höjdpunkterna var en tur vi gjorde i Göteborgs södra skärgård och till Brännö mer specifikt. Vi promenerade kors och tvärs på ön och där var så mycket frodigare än vad vi kunnat tro. Många fina, gamla, välbevarade hus längs huvudgatan. Bilarna är få men flakmopparna desto flera, jag räknade till att vi såg 45 under de få timmar vi var där.

Vi bodde på och utforskade Tjörn och Orust. På den senare ön har jag många anor som bott, men nu är det länge sedan. Min släkt fanns där under första halvan av 1700-talet. Jag har tidigare föreställt mig att de flesta var fiskare men nu när jag sett gårdarnas läge inser jag att de var bönder. Orust verkar mycket bördigt. De pittoreska fiskelägena duggade tätt och marinorna med dyra båtar var legio. Detta stod mig upp i halsen efter några dagar. Fiskelägena flöt ihop och det gick knappt att särskilja de olika orterna. I Skärhamn var kyrkan dock vacker och rolig med en smilie på. Här ligger också Nordens Akvarellmuseum som vi gjorde ett kort besök i.  Något bad blev det aldrig. Brännmaneterna var överallt och avskräckte tyvärr.

Hemvägen gick över Västergötland. SAAB-museet i Trollhättan stod på programmet och vi tog en tur över Hunneberg som var en besvikelse. Så mycket trevligare var Kinnekulle istället som vi åkte runt och där vi intog en härlig grillbuffé. Sista kvällen bodde vi på bondgård, ett Bed & Breakfaststället som ligger ett stenkast från både Husaby ruin och St Sigrifds källa där Olof Skötkonung enligt traditionen som förste svenske kung blev döpt. Sista dagen spatserade vi genom den vackra trästaden Hjo och fikade på Café Grönköping. Staden har fått något EU-pris för sin renovering och bevarande av trästadens miljö, mycket välförtjänt. Väster om staden ligger byn Örjanstorp. Det finns alltså två byar med detta namn i Sverige. Vi stannade och tittade och fotade hos vår namne.



Prins Bertils sommarstuga i Tylösand



Speldjävulen drabbar maken vid tobleronehjulet



Karl-Einar Häckner underhåller och TV spelar in



Lustiga huset på Liseberg



På Brännö brygga



Flakmoppe, vanligaste kommunikationsmedlet på Brännö



Brännmanet


Skärhamns kyrka komplett med smilie


På SAAB-museum i Trollhättan



St Sigfrids källa



Det andra Örjanstorp



Trästaden Hjo

Semester och födelsedag

100719

Det viktigaste som hänt sedan senaste inlägget är onekligen att jag har börjat min semester. Fyra härliga veckor ligger orörda framför och väntar. Sista dagen på jobbet firade vi med semesterlunch, spätta från Vislanda värdshus smakade bra. Alla vi som kämpat på sedan innan midsommar får nu vår efterlängtade ledighet och andra halvan av gänget är tillbaka i selen.

Ett annat positivt besked är att jag blivit antagen till fortsättningskursen på Linnéuniversitetet i Hållbart Familjeskogsbruk. En del av delkurserna verkar torra som gammalt virke medan annat som jatkadministration lockar mer.

Det är äntligen svalare, det går att andas och att vara utomhus och dona i trädgården utan att smälta bort. Såååå skönt. Vi är mitt inne i skördetiden. Inspirerad av Ernst Kirchsteiger har vi gjort olja smaksatt av vitlöt, rosmarin och citron. Den går stå och gosa till sig lite innan det blir dags att smaka av om några veckor.

En sommartradition som jag verkligen gillar är Sommarprogrammen i P1. De jag inte kan lyssna till direkt laddar jag hem i Mp3-format och har hela hösten på mig att lyssna igenom alla pratarna. Högst på favoritlistan i år ligger nog Eva Dahlgren och Michael Bindefeld som båda visade djupa och intressanta sidor av sig själva. Annika Sörenstam däremot var trist. Hon läste innantill med en torr och oengagerad stämma som sin likaledes trista sport - golfen.

Sist men inte minst var det min födelsedag igår. Maken var inte svårövertalad i att följa med till underbara Österlen. Målet var Mandelmanns trädgårdar i Rörum. Gustaf och Marie Mandelmann gjorde succé i trädgårdskretsar förra året med sin sympatiska utstrålning i Svt Trädgårdsfredag. De var inte sämre i levande livet. Jag fick en chans till en liten pratstund med Mandelmann själv och vi utbytte trädgårdstankar. Vi var inte de enda som hittat hit till denna lilla pärla mellan Kivik och Simrishamn men det kändes aldrig trångt. Här finns gott om plats för alla som vill kika runt.



Intressant möte med en trädgårdsidol


I de här vackra dammarna odlas bl a vattenkrasse



Utsikt mot gård och växthus hos Mandelmanns

Borta bra men hemma bäst

100413

Hemkommen efter fyra intensiva dagar i Barcelona med mina kära arbetskamrater. Två av dagarna gick till resan, söndagen jobbade vi (lite grand i alla fall) och igår (måndag) fick vi helt fritt att göra vad vi ville. Det blev mest sightseeing och lite shopping och så åt vi tapas såklart. Det går inte att undvika i Barcelona och gott var det. Jag har visserligen bara skrapat på ytan men ändå fått en bra uppfattning om Barcelona. Här finns mycket att se och det blev en del kompromissande av vad jag ville se och vad som fanns tid till. Jag hade längtat efter att få se några av det arkitekturiska geniet Gaudis verk och hann med, bl a Park Güell, La Sagrada familia och Casa Milá. Trött och verkligen glad över att vara hemma. Möttes på Älmhults station av maken och vovven. Det var ett skönt återseende.



Taket på la Pedrera (Casa Milá)

Hemresedag

091130

Så var det dags för återresa till Sverige. Eftersom vi inte skulle hem förrän på eftermiddagen hade vi några bonustimmar i Prag. Vi hittade något väldigt speciellt att se på, ett museum om kommunismen i Tjekoslovakien, väldigt intressant att se hur det var i landet under 40 års tid och hur folket kämpade för att komma ur kommunisternas klor både 1968 under pragvåren och hur man slutligen lyckades 1989.
Vi hade bokat samma taxi till flygplatsen som vi hade nyttjat på ditvägen, lyckat arrangemang.
Väl på flygplatsen åt vi wienerschnitzel som var ganska så torr, men alltid något i magen. Flygresan hem gick bra, vi var bara 1 timme i luften innan vi landande på Kastrup. Efter 1½ timmes väntan där äntrade vi tåget hem och då till Alvesta där lillebror stod och väntade på oss för hemfärd sista biten.
Väl hemkommna blev vi, främst matte, hjärtligt välkomnade av vovven.



Lite av kommunisternas propagandabystar

Svart historia

091129

Dagens utflykt gick till Terezín, ett av nazisternas getto och fängelse. Platsen var inget koncentrationsläger utan mer en mellanstation eller uppsamlingsplats för vidare transport av judar till koncentrationslägren. Staden är omringad av en mur och innanför murarna samlade man mänder av judar. Judar som gjort något olagligt eller andra förbrytrare förflyttades till fängelset istället. Här fanns isoleringsceller och rum där fångar fick ligga utan madrasser. Här frodades mycket sjukdomar i i masscellerna, fångarna fick sova i träbunkrar i 3 eller 4 hyllager över varandra. Vi fick även bese galgbacken och arkubuseringsplatsen. Jobbigt att se, men väldigt nyttigt att se vad som hänt i Europa för inte så många årtionden sedan.

Tillbaka i Prag tog vi en tur till den judiska stadsdelen. Jag måste säga att det var en besvikelse, kändes mycket som att det var ett ställe för att tjäna pengar på oss turister. Visst det var intressant att se den judiska kyrkogården med sina mängder av gravar som syntes över jord, sedan var det 12 lager under också. Av de synagoger vi fick se var det egentligen bara en som man fick intryck av att det var en synagoga, de andra var mer en form av museum.

På kvällen åt vi den godaste maten under resan, en moderna variant av klassisk tjeckisk mat och till den naturligtvis tjeckisk öl



Klassisk text vid fängelsets ingång.

Till fots i Prag

091128

En hel dag till fots genom gamla och nya Prag. Det vill till att ha bra skor när man turistar. Jag väntade mig mycket av staden vad gäller historia, kultur, arkitektur och stämning och blev förvisso inte besviken. Stan har allt det där och mycket mer. Vad som drar ner helhetsintrycket är alla souveniraffärer ÖVERALLT med i stort sett samma utbud av Böhmisk kristall, kasperdockor och krimskrams. Värre än Mallorca där det är som tätast faktiskt. Vi var långt ifrån de enda som gjorde Prag denna helg. Massor av människor, massor av guider, säkert många ficktjuvar också som trängde på och ju närmare den gamla Karlsbron vi kom ju tätare blev folkmassorna. Bron var vacker men bäst gjorde den sig på avstånd ändå. Att det sedan var julmarknad på Gamla stadens torg gjorde ju sitt till att folk kom från alla jordens hörn.

Vi gillar att prova den lokala maten när vi är ute och reser och idag blev det gulasch, men aldrig har jag ätit den med kniv och gaffel och knödel som den serverades i Prag. Det gick ju det också. Glühwein var gott att värma sig med eller en kaffe på ett av stans många kaféer.

Spårvagnarna är lätta, roliga och billiga att åka med. Utmärkta transportmedel. Vi tyckte vårt hotell låg lite off först men på 5 minuter var vi på Vaclavplatsen, inte att klaga på.

På slottet fick jag se och röra vid fönstret varigenom två av kejsarens sändebud blev utslängda 1618 varvid 30-åriga kriget började. Sändebuden landade mjukt på en gödselstack. Gödselstacken är sedan länge borta men fönstret fanns som sagt kvar.



Utsikten mot katedralen och det gamla kejsarslottet

Vaclavplatsen

091127

Vår lillsemester började egentligen redan i Alvesta där vi satte oss på tåget till Kastrup för vidare färd mot en långhelg i Prag. Första dagen/kvällen hann vi egentligen bara bekanta oss med Vaclavplatsen och de närmaste omgivningarna. Här har mycket av Tjeckiens historia utspelat sig. Senast det begav sig på riktigt var i november 1989 när sammetsrevolutionen banade vägen för murens fall och att öst och väst till slut kunde mötas. Det är en plats full av kontraster, här finns flera minnesmärken, massor av neon och mycket affärer. Kontraster verkligen.

Vi åt Böhmisk köttallrik. Variation med fyra olika kött. Det som skiljer sig från Sverige är att köttets vikt står angivet på menyn, i det här fallet 300 gram. Måhända en kvarleva från ransoneringens dagar.



Monument över kommunismens offer.

Besök i Halmstad

090725

Helgen tillbringar jag i Halmstad medan maken får klara sig ensam hemma. Jag har tittat till mamma som bor i servicelägenhet centralt i Halmstad. Närmaste granne är det anrika bryggeriet Appeltoftska som väl numera egentligen heter Krönleins. För mig har alltid bryggeriet som bl a gjort sig känt för ölen Tre Hjärtan alltid varit en viktig del av stadsbilden i Halmstad. Kanske lika mycket för doften av mäsk (eller vad det nu är som luktar därifrån) som för de fina gamla tegelbyggnaderna. Det har länge varit tal om att utlokalisera bryggeriet från centrum. Det vore synd tycker jag.



Krönleins bryggeri i Halmstad

Farväl till Österlen för denna gång

090716

Vi avslutade våra sköna Österlendagar med en brakfrukost hos makens morbror och moster. Den skånska maten och gästfriheten är det minsann inget fel på. De grävde upp växter till oss att ta med hem så myllan yrde. Nu ska vår trädgård berikas med hässleklocka, nattljus, fackellilja och kungsljus.

Därefter lockades vi med kaffe och tårta i den lummiga trädgården på Österlen.

Här kommer drömtårtan.

Till makens oförställd glädje blev det ett stopp på Claes Ohlson i Kristianstad också. Puh! Inte kul med städer i sommarvärmen.

Möte med gammal god vän

090715

Till min stora glädje var min f d arbetskamrat från sjukhuset i Halmstad hemma i sin nya bostad i Skivarp. Vi blev trakterade till god lunch, kaffe, trevlig gemenskap och (handen på hjärtat) en hel del skvaller. Rysligt roligt. Morbror bjöd på sin pannbiffar som är hans paradrätt och vi satt länge i trädgården och njöt av den skånska utsikten över ett vetefält. Vi skäms att erkänna att vi är dåliga på våra sädesslag och måste lära oss vilken som är vilken av dem innan sommaren är över.


Vacker skånsk landsbygd utanför Tomelilla.

Kiviks marknad

090714

Så har då en av mitt livs ambitioner blivit uppfylld, nämligen ett besök på Kiviks marknad. Morbror som är gammal van marknadsbesökare ledde in oss bakvägen utan några problem eller bilköer alls. Tidigt på förmiddagen var värmen inte så illa och det var ännu så länge inte så mycket folk, men ändå!!! Det är ungefär samma utbud som vilken marknad som helst bara så många fler knallar av samma sort. Vem behöver 38 stånd med marknadskarameller eller vad det nu kan vara. Vi tröttnade efter 2½ timmar och då hann vi äta också och beundra utsikten över Hanöbukten. Det kommer inte att bli någon mer större marknad för min del, i så fall Jokkmokks marknad med helt annat utbud.


Nya tidens marknadskarameller

Vi hann med ett besök hos makens kusin i Simrishamn där vi trakterades med gott fika. Vi tittade också på vackra golv till vårt nya badrum. Törs man drömma om skiffer tro? Otroligt tjusigt i alla fall.

På Öland

090711

Det är vid pass 35 år sedan jag besökte Öland så det var verkligen på tiden igen. Maken har varit där betydligt oftare. Vi höll oss på den södra halvan och besökte först Eketorps borg. För en äkta historiefreak som jag var det en härlig upplevelse. Där var inte mycket folk och vi kunde i lugn och ro se oss omkring och ta del av det lilla museet och prova på en del aktiviteter. Pilbågsskytte var inte riktigt min grej men träffade i alla fall tavlan. Det gick desto bättre att baka järnåldersbröd som blev riktigt gott, kryddat med kummin och lite honung på.


Här bakas järnåldersbröd.


Vid Ottenby besökte vi ett intressant och välordnat naturrum som helt och hållet var tillägnat fåglar. Mycket att se och lära sig. Däremot avstod vi de 197 stegen till toppen av Långe Jan. Vi var helt nöjda med att beundra fyren från backen. Det är inte säkert att vi orkat heller efter att ha tagit del av en rejäl portion av Lufsa och stekt fläsk. Lufsa är en av Ölands specialiteter och en slag potatispannkaka i ugn. Riktigt gott och väldigt mättande. Att äta regionalt lönar sig alltid!

Svensson Svensson

090710

Vi tillbringar flera timmar på den intressanta utställningen om regalskeppet Kronan som sjönk 1676. Dykare jobbar varje sommar med att gräva ut vraket och hitills har över 30 000 föremål lyfts från botten. Kalmar Läns museum har gjort ett jättefint jobb med utställningen och där försvann lätt några timmar. På kvällen var vi på sommarens föreställning i Krusenstjernska gården i Kalmar med Svensson Svensson. Suzanne Reuter och Allan Svensson gestaltade sina alter ego  Lena och Gustav Svensson i en tvåtimmarsföreställning som får klart godkänt. Krustenstjernska gården var ett litet smycke i en vacker del av Kalmar.



Liksom de flesta andra besökarna köpte vi sittunderlägg med Svensson Svenssons bild på.

RSS 2.0