Örjanstorp

 

Så är vi hemkomna från påskens resa till Österlen och konstrundan där. Vi har ju släkt där, så det blir kära besök hos dem. I år åkte vi rundan på långfredagen, men har väl aldrig upplevt två meter höga snödrivor så här års, men det är ju klart frågan om Sveriges snöblåstvärsta ställe, Österlen. Vovven har som vanligt varit helt betagen av morbrors katter, suttit fastnaglad vid fönstret och katterna har spatserat utanför.

 Påskafton, eller julafton ???

Efter många veckors väntan kunde vi hämta soffan från möbelbutiken igår. Trots att det INTE var IKEA som levererat fattades tre ben. Lite surt men vi fick ihop soffan provisoriskt i alla fall och det ser bra ut. Vi börjar se slutet på renoveringen och kan snart flytta in.

 

Trots snålblåst och lite snö i luften tog vi en tur till Myrholmen. Här finns fastighetens äldsta skog och området är en nyckelbiotop. Vintrar är bästa tiden att besöka denna lilla urskogspärla då vägen dit går över vattenindränkt myr och torvmosse. Här känner sig besökaren fridfull tillsammans med naturen som inte brukas utan får stå orörd och utvecklas som den vill. Vi mötte en räv och det enda som man hör här är naturliga ljud.

 

I veckan var vi på kurs i Naturvårdsbränning som Länsstyrelsen anordnade i Växjö. Vi var femtiotalet deltagare som fick lära oss hur vi kan använda elden som ett sätt att hålla landskapet öppet och stimulera växt av rara växter och svampar. Bränning har i vissa försök t o m visat sig vara mera effektivt än både bete och att slå med lie.