Släkten är värst

100331

Släktforskning är något jag har hållit på med i över 20 år. Det är en hobby som definitivt aldrig tar slut. Även om det är motigt ibland och det kan ta år innan man löser ett svårlöst problem finns det alltid en annan gren att ta till och forska om. När jag först började blev det mycket harvande bland mikrofilmer och många besök på våra landsarkiv, tingsrätter och andra ställen. Idag är det lättare att forska, bara man har en vettig internetuppkoppling. Kyrkböcker finns skannade och tillgängliga genom olika betaltjänster, forum för släktforskare där man kan ha tur och träffa på släktingar och tillsammans lösa problem finns också på nätet. En sida jag besöker varje dag för att ta del av nyheter är Anbytarforum som drivs av Sveriges släktforskarförbund. Vi har gjort varsin tavla med våra anor och de finns båda i två upplagor för min syster och makens bror har fått varsin också.



Sex generationer tillbaka

Släktforskning i Halmstad

090827

Jag har varit tillbaka i Halmstad i dagarna två, främst för att besöka mamma, men hann också med en del ärenden och denna gång passade jag på att titta in hos Hallands Släktforskarförening. Just denna förening och dess lokal är bland det enda jag riktigt saknar från Halmstad. Gemenskapen kring släktforskningen och dess problem är härlig. Många är de gåtor bland mina anor har jag försökt lösa bland föreningens arkivalier, register och med hjälp av dess datorer. Här finns alltid likasinniga att diskutera med och få tips av.

På kvällen fick jag låna min systers spikmatta en stund. Det var rikigt skönt att ligga mot den en sisådär 20 minuter. Efteråt hade jag rejälv apelsinhud. Den natten sov jag väldigt gott också. Tillfällighet?


Släktforskarrummet

RSS 2.0