Örjanstorp

101201

Två utflykter hann vi med i Polen, den obligatoriska till Auschwitz-Birkenau och en till en gammal saltgruva vars namn jag inte vågar mig på att stava. De polska vägarna är inte världens bästa och jag lyckades skaffa mig en sittplats längst fram i lilla bussen. Jag lider tyvärr av åksjuka och vet av erfarenhet att det är bästa receptet att sitta långt fram så man kan se vägen hela tiden.

I alla fall. Turen i gruvan var 2 timmar lång och vi var som lägst på 130 meter under jorden. Parallellt med att bryta salt har arbetarna under hundratals år skapat konstverk, stora salar med utsmyckning som kristallkronor, andaktsrum m m. Helt fantastiskt var det att strosa runt, eller snarare kapplöpning för att hänga med guidens takt. Allt smakade salt sades det och jag testade på taket på ett ställe och det stämde.

Turen till Auschwitz krävde lite mer mental förberedelse men det var det värt. Vädret var rätt, fuktigt och dimmigt så det var inte svårt att komma i en depressiv stämning. Även här tog guidningen 2 timmar och sedan ytterligare någon timme på det närbelägna lägret Birkenau. Det var mycket siffror och statistik att ta till sig och även om vi inte är helt okunniga och ganska pålästa om kriget och dess fasor är det en helt annan sak att stå där i verkligheten och se t ex högarna av tandborstar som offren tvingats lämna bakom sig. Det blev mycket på en gång och vi kunde verkligen inte ta oss allt.

Vi passade på att äta gott och gick på restauranger som speglade olika kulturer. Vi åt georgiskt, judisk och polskt såklart. Ingen pizza eller hamburgare så långt ögat kunde se.



Saltstaty av gruvarbetare


Kristallkrona av salt



Auschwitz



Tomma kanistrar som innehållit gift till gaskamrarna



Resväskor från lägrets offer



Judisk restaurang